Fotsvamp: symtom, orsak och behandling

Fotsvamp är en svampinfektion i det yttersta hudlagret på fötterna, det så kallade hornlagret. Den syns oftast som fjällning, rodnad och klåda mellan tårna och kan ge en obehaglig lukt. Medicinskt heter sjukdomen tinea pedis. Den behandlas vanligen med svampmedel under en till tre veckor, och den går att förebygga med några enkla vanor.

Vad är fotsvamp?

Sjukdomen kallas fotsvamp när svamp angriper området mellan tårna eller fotsulorna. Det är ofta ett samspel mellan svamp och bakterier som ger den vanligaste milda formen.

Svamparterna som orsakar infektionen är flera. Den vanligaste är Trichophyton rubrum. Andra vanliga är Trichophyton mentagrophytes, Epidermophyton floccosum och candida.

Symtom

Vid ett milt angrepp är de vanligaste symtomen oangenäm lukt, klåda, rodnad och fjällning. Oftast syns ett fjällande utslag mellan tårna, och området mellan lilltån och närmaste tån drabbas först.

Det finns också en kronisk form. Den syns oftast på fotsulorna som förtjockad hud, så kallad hyperkeratos, och kallas ibland mockasinsvamp. Även här kan klåda och rodnad förekomma. I svårare fall kan infektionen sprida sig upp längs sidorna av foten, men den är oftast begränsad till sulorna.

Infektionen kan också ge små utslag som kliar och gör ont, alltså en inflammation. Huden kan dessutom få en bakterieinfektion ovanpå svampen.

Varför uppstår det?

Svampen tar sig in i huden med ett enzym, keratinas, som gör att den kan tränga in i hornlagrets keratin. Den har också ämnen i cellväggen som bryter ner fotens immunförsvar lokalt. Att fötterna drabbas tycks bero på att talg hämmar svamp, och foten saknar talgkörtlar.

Svampen trivs i fukt. Den får lättast fäste i uppblöt och skadad hud. Därför är fukt mellan tårna och i skorna en av de största riskfaktorerna.

Hur smittar det?

Vanligast är att man smittar sig själv. Svamp som redan finns på huden övergår i en infektion när förhållandena blir gynnsamma. Det är ovanligare, men förekommer, att svampen smittar vid direkt hudkontakt. Den kan också spridas indirekt, till exempel via ett duschgolv.

Vem löper större risk?

Vissa tillstånd gör det svårare att bli av med besvären. Dålig blodcirkulation i fötterna, lymfödem, nedsatt immunförsvar, torr hud och svettningar (hyperhidros) kan försvåra både sjukdomsbilden och behandlingen.

En obehandlad infektion kan med tiden spridas till naglarna. Då talar man om nagelsvamp, och risken ökar ju längre tiden går.

Behandling

Det finns två huvudtyper av behandling.

• Salva med azoler eller allylaminer. Azoler är till exempel klotrimazol, mikonazol och ekonazol. Allylaminer är till exempel terbinafin. Båda dödar svamporganismer.
• Lösning eller lotion med surgörande ämnen. Till exempel mjölksyra eller citronsyra. De ändrar balansen mellan svamp och bakterier på foten.

Behandlingen tar vanligen en till tre veckor. Följ tiden som anges på förpackningen.

Förebygg fotsvamp med Torrt och Rent

För att förhindra ett angrepp gäller två regler: Torrt och Rent.

Torrt innebär att fötter och skor inte ska vara fuktiga under längre tid. Torka fötterna noga, särskilt mellan tårna, när de har varit blöta. Låt skorna torka över natten.

Rent innebär att fötter och kläder inte ska lukta. Rengör naglarna och mellan tårna. Byt strumpor varje dag. Gympaskor som inte har torkat ordentligt och har börjat lukta bör kastas eller tvättas.

Vanliga frågor

Är det smittsamt? Ja, men det smittar oftast från den egna huden. Direkt kontakt och kontakt via golv kan också sprida svampen.

Hur vet jag om det är svamp? Fjällning, klåda, rodnad och lukt mellan tårna är de typiska tecknen. Hudförändringar på fotsulorna kan vara den kroniska formen. Om du är osäker på om det är svamp, be vården bedöma det.

Sammanfattning av det viktigaste

Fotsvamp syns som fjällning, klåda och lukt mellan tårna. Den orsakas av svamp som trivs i fukt. Behandla med salva eller lotion i en till tre veckor, och håll fötterna torra och rena.